Viskningar i mörkret

Något ruvar bland Vermonts obebodda berg och hemsöker de täta skogarna - något som befinner sig långt utanför radien för vår allmänna kunskap och tro. De som återvänt efter att ha vågat sig in i skogarna och uppför otillgängliga sluttningar, in i djupa raviner eller halvt bortglömda dalar, har skymtat ohyggliga gestalter och hört upprörande röster bland kullarna.

"Stålsätt er när ni läser detta, för det kommer att chockera er. Vad jag säger är emellertid sanningen och inget annat. Sant är detta - jag har sett och rört vid en av varelserna, eller en del av en av varelserna. Gode Gud, min vän, detta är ohyggligt. Den var självfallet död. En av hundarna hade fått tag på den, och jag hittade den i närheten av kenneln i morse. Jag försökte bevara den i vedboden för att övertyga folk om alltsammans, men den upplöstes helt och hållet på några timmar."

Vad är det för varelser som nattetid rör sig kring Henry Akeleys ensligt belägna gård? Så fort månen är dimhöljd eller frånvarande skäller hans hundar ohyggligt. Om morgnarna ser han färska, besynnerliga kloavtryck och på nätterna finner han sig under belägring.

"Viskningar i mörkret" (1930) är en av Lovecrafts mest omtyckta och inflytelserika skräckberättelser. Här presenteras den i oavkortat skick med ett efterord av Martin Andersson. Utgåvan innehåller dessutom essän "Vermont - ett första intryck" (1927).